Pressure=Force/Area

Pressure = Force / Area

Assalamualaikum

Jumaat
Chemistry

"Apsal la aku tengok ko asyik tekanan je ni. Berkerut je muka memanjang. Rileks ar." Jojo, ketua batch 70 tegur saya selepas ambil seat selang satu di belakang saya.

"Entah. Remaja la sket." Support Izwan selepas mengambil seat di sebelah Jojo.

Saya gosok dahi yang banyak berkerut.

"Mana tak cepat tua." sambung Jojo lagi.

"Mana tak pressure. Dah kena habiskan abeek hujung tahun depan. Sem depan 8 subjek core." jawab saya.

Lately, if it's about pressure, saya sepanjang masa blame abeek. Walhal keputusan habiskan hujung tahun depan itu adalah keputusan saya. Selepas masak ditekan oleh orang sekeliling. Saya buat keputusan mengalah. Baik. Saya tutup mata dan tarik nafas panjang dan jalan. Tapi sangat banyak sebenarnya tekanan lain. Bukan cuma abeek semata.

Hari ni badan sangat berat untuk buka buku. Mungkin sebab seminggu lepas dah habis stamina bertempur dengan Kimia. Atau mungkin juga buku teks Solid Mechanics tu memang tak best. At first I blamed the school for using the same textbooks for over 30 years. But later when I went to Kyobo to search for reference I understood why so. Because buku Solid Mechanics memang tak banyak lah. And yang ada pun sama bosan dengan buku teks itu. So for the meantime I had to be satisfied with what I have.

Entah apa saya fikir dari pagi. Everything went by in a flash of blur. I still have a presentation to prepare for tomorrow, knowing so well I can never trust first years on term projects. My physics pre-lab is not fully done yet. I told you I don't really know what I did today. But if you fancy ayam masak madu, I still have some that I cooked for lunch.

Things aren't really going my way currently. Though exam result is. Dan saya rasa sangat berat. I want a hot shower but decided it won't help. I need a really strong will. And the ability to face tomorrow.

In this state of mind you are going to question how am I going to do presentation and arrive at physics lab with full commitment tomorrow. Well, I don't know. But somehow I'll pull somethings. I had to rely on my survival mechanism to get me working for the last-minutes-stuff. Procrastinating is sooo Farini.

행복해지면 불안해죠
내가 웃음만큼 눈물이 찯아올까 봐
내 속에 얼마 남지 않는 생명수가 눈물로 다 나올까 봐
그리고 쓰러지면 눈을 뜨지 못할까 봐

일방통행 거꾸러 돌려 봤어?
처음에 미안하다가 나중에 오해가 생겨서
끝까지 가고 싶어져
둘 중 하나야
목적치까지 빨리 가던가
아님 처음 그 못으로 돌아오던가

I love the above phrases. Simply because Han Ga Ein said it with a sooo pintu-bola way.

Till then.

P/S : Saya tak mahu jadi remaja lah. Kan dah kata remaja sangat tak glorious. Saya mahu jadi seorang dewasa. Yang memahami hidup lebih dari hidup memahami saya.

0 comments: